Idag är det 1 månad sen då vi i familjen samlades för att fira Mamma och hennes 60-årsdag. Kvällen blev bra. Mamma var glad och lycklig men tyvärr gick hon bort under natten, hastigt men minst av allt lustigt.

Det är konstigt vad overkligt det kan kännas att ens Mamma, som har fött dig och gett dig livet, fostrat dig, försvarat dig mot allt ont, att hon plötsligt bara försvinner.
Min mamma blev de ca senaste 10 åren mer och mer en bra kompis förutom att vara min älskade Mamma.

Senaste året har jag varit arbetslös och en eller ett par gånger i veckan var jag hemma hos henne och drack en kopp kaffe och bara umgicks. Vi pratade om det mesta men kunde även sitta och bara vara. Det var en bra egenskap med henne. Man kände sig avslappnad i hennes sällskap.

Mamma, du är så saknad av dina barn, barnbarn, syskon,  vänner och inte minst din sambo.  Tack för allt stöd. Tack för din värme. Tack för att du fanns för oss och med oss.

Jag älskar dig lilla Mamma, och du kommer alltid att finnas med oss i våra tankar.